Idag kommer den sista delen av mina drömyrken. Vägarbetare. Något som en sommardag bara kom in, och som jag inte är riktigt säker på om jag vill vara livet ut. Med tanke på förslitningsskador och säkerheten ute på vägarna är ju inte den högsta. 

Det är sommar i luften, solen skiner och jag springer i motionsspåret ovanför hälsingberg,haralsbo,norslund som är några områden i Falun.  Brevid spåret ligger en motorled som kallas Lugnetleden. Motionsslingan slingrar sig i skogen runt leden och just denna jag var det en asfalteringsdag på leden och doften av nylagd asfalt sprider sig .Hur härlig är inte den? Själv älskar jag doften och när jag sprang där vid sidan om vägen  i spåret njöt jag av passion.Åhh asfalts doft!:) tänkte jag och önskade att jag var en av vägarbetarna som asfalterade. Som hade ett så bra jobb att man fick vara ute på arbetstid. Känna vinden i håret. Se skogen brevid vägen och har allt det där som de flesta saknar.

Men arbete på väg har ju sina farligheter också och hörde här om dagen på radio P4 som väcker mig på morgonen nu istället för Spicegirls musik om ett nytt vibrerande arband som skulle varna vägarbetarna för bilister som körde för fort.  Detta är ju ett stort plus tycker jag, om jag nu blir vägarbetare. Men det som gör mig lite arg är att armbandet bara verkar vara för försäljning. Att arbetarna får köpa detta själva. Varför ska de inte få detta som förmån när de kan rädda liv? Jag tror de flesta som jobbar på vägen vill undvika fartgalna bilister.