Idag kommer den sista delen av mina drömyrken. Vägarbetare. Något som en sommardag bara kom in, och som jag inte är riktigt säker på om jag vill vara livet ut. Med tanke på förslitningsskador och säkerheten ute på vägarna är ju inte den högsta. 

Det är sommar i luften, solen skiner och jag springer i motionsspåret ovanför hälsingberg,haralsbo,norslund som är några områden i Falun.  Brevid spåret ligger en motorled som kallas Lugnetleden. Motionsslingan slingrar sig i skogen runt leden och just denna jag var det en asfalteringsdag på leden och doften av nylagd asfalt sprider sig .Hur härlig är inte den? Själv älskar jag doften och när jag sprang där vid sidan om vägen  i spåret njöt jag av passion.Åhh asfalts doft!:) tänkte jag och önskade att jag var en av vägarbetarna som asfalterade. Som hade ett så bra jobb att man fick vara ute på arbetstid. Känna vinden i håret. Se skogen brevid vägen och har allt det där som de flesta saknar.

Men arbete på väg har ju sina farligheter också och hörde här om dagen på radio P4 som väcker mig på morgonen nu istället för Spicegirls musik om ett nytt vibrerande arband som skulle varna vägarbetarna för bilister som körde för fort.  Detta är ju ett stort plus tycker jag, om jag nu blir vägarbetare. Men det som gör mig lite arg är att armbandet bara verkar vara för försäljning. Att arbetarna får köpa detta själva. Varför ska de inte få detta som förmån när de kan rädda liv? Jag tror de flesta som jobbar på vägen vill undvika fartgalna bilister.

Del 3 av 4

Nu menar jag inte skräddare som flyger ovanför vattenytan utan att jag ska bli en skräddare. En som syr, som har hemmasydda kläder. Hjälper folk att sy om byxor så de får bättre form. Utvecklar nya plagg osv. Jag tycker om tanken och kan man sy. då har man något fint, för framtiden. Men endå så inne just nu. När allt ska vara eget, speciellt  och sticka ut lite.  I onsdags för presis en vecka sen nu  så var jag i Stockholm och tittade på kläder. I varje butik fråga exprediten. Vilken är din stil?  Jag själv som inte har en aning vilken stil jag har,  säger att jag inte vet.

Nu på ingång med stilar. Egentligen tycker jag att man borde radera stilar. Punk, rockigt, modernt osv. Jag tycker att den enda stil som ska finnas är: Kläder som jag mår bra i stilen.En stil som inte har några ramar som de flesta stilar har:  hur kedjorna ska hänga. hur mycket vax man ska ha i håret. Alla sånna ramar vill jag ta bort och att vi inte placerar männsiskor i fack.  Att man tar gobitarna från allt och gör de man känner för. Men om jag är tvungen att sätta ord på min stil så är det nog:. Mörka byxor. en tröja och ibland med stänk av Håkan Hellström. 

Men skräddare lockar mig. då kan jag hjälpa andra med kläder och göra mina egna själv, presis som jag vill ha dom. Och kanske sätter jag inte en fot på HM mer. 

Här kommer fortsättningen på mina 4 drömyrken. 

Kock

- Vad vill du bli när du blir stor? frågar Faster.

Rasmus som är 4 år tänker på de få yrken som han faktiskt kan. Städare. Kassör och kock och några till. På tungan sätter han:

- kock, svarar jag.

- Jha. Då kan ju du bjuda mig på mat när du blir stor. Säger hon med ett leende

- Jaa. Det kan jag, leer jag.

Efter den stunden har kock-yrket legat i mitt huvud och ända tills jag var 10 svarade jag alltid kock när någon fråga vad jag ville bli. Det har vuxigt sig så stark att det idag är ett av mina dröm-yrken.

Idag har jag planer på att direkt efter teknik just gå en kockutbildning och sedan jobba på en resturang några år. Att lära sig allt om mat. Träffa människor som förhoppningsvis tycker den är god och så vidare. Kock det är något för mig:P / Rasmus.